Tiden bara rinner iväg! Jag räknar ner dagarna (16 dagar) och har tagit fram min resväska. Nu är det inget eller ingen som kan stoppa mig. Finns det något jag ska vara rädd för? rädd för att mista dem här hemma? Som min mamma sa till mig: Dem som är kvar när du kommer hem är dina riktiga vänner. It's October again
Leaves are coming down
One more year's come and gone
And nothing's changed at all
Wasn't I supposed to be someone
Who can face the things that
I've been running from
1 kommentar:
Finns alltid kvar Ida! Saknar dig när vi inte har setts på en vecka, hur ska det då gå att inte träffa dig på ett helt år? <3
Skicka en kommentar